Krefeld (Kreisfreie Stadt Krefeld)
 |
Under första århundradet efter Kristus uppförde romarna en fästningsanläggning i sydöstra delen av vad som numera är Krefeld. Stadens namn omtalas i skriftliga handlingar första gången 1166. År 1373 fick Crefeld stadsrättigheter av kejsaren Karl IV. Efter westfaliska freden 1648 blev Krefeld, som redan under reformationstiden hade blivit protestantiskt, en tillflyktsort för anhängare till olika icke-katolska religiösa rörelser, framför allt vederdöpare och mennoniter, vilka kan sägas vara föregångare till dagens baptister. På det sättet kom kunskapen om sidenvävning till staden 1656 genom en flykting vid namn Adolf von der Leyen. Hundra år senare var ungefär halva Krefelds befolkning sysselsatt inom sidenindustrin.
Framför allt mennoniterna, som snart utgjorde en majoritet av invånarna i staden, var mycket starka motståndare till krigstjänst och Krefeld fick så småningom ett privilegium, att invånarna var befriade från krigstjänst. Antalet tillströmmande flyktingar blev emellertid snart alltför stort, vilket ledde till att en del av flyktingarna 1683 emigrerade till Amerika och där grundade staden Germantown.
Krefeld blev 1702 en preussisk stad.
År 1828 inträffade det första tyska arbetarupproret i Krefeld, då sidenvävare vid von der Leyens företag protesterade mot lönesänkningar. Upproret slogs ned av preussisk militär.
Sedan 1794 var Krefelds privilegium angående befrielse från krigstjänst historia och när första världskriget bröt ut 1914 fanns också krefeldare med bland soldaterna. Från 1919 och ett antal år framöver var Krefeld ockuperat av belgiska trupper och 1933 marscherade staden med resten av Tyskland in i nationalsocialismen.
Andra världskriget lämnade inte Krefeld utan följder. Den 21 juni 1943 blev stora delar av stadens östra delar jämnade med marken, men av någon lycklig omständighet skonades den gamla innerstaden. Den 3 mars 1945 intogs staden av amerikanska trupper.
